”Så har vi bedömt KBT”
“you’re gonna go far … you’re never gonna die … it could be made into a monster”
Psykologi är svårt, inte minst p.g.a. sin komplicerade begreppsapparat.
Psykologi är också svårt, därför att de galnaste människorna man stöter på, är fullständigt kompartmentaliserade; det ena kommer aldrig i beröring med det andra – och plötsligt stöter man på det andra – i morgon är det som om inget alls har hänt.
Men, det uppstår ändå en viss komik, när man förstår vad saker och ting betyder. Regression är omedelbart kopplat till mesmerism – och resultatet är ungefär detsamma; Freud menar faktiskt att det som kan fattas kvinnor är en stadig påsättning – och de tror på det; och Anna Freud menar att barn är till för medelålders nuckor, det kallas anpassning och missanpassning – och passade som handen i handsken i så koloniala och repressiva sammanhang som det svenska.
Det finns få saker som är så eländiga, som att stöta på ungefär lika självgoda som lindrigt komptenta personer, vilka är psykologiskt orienterade.
I regel är det människor, som t.ex. till följd av svag begåvning eller andra personliga tillkortakommanden, så som bristande bildning, hittat till psykologi för att söka förklara för sig, hur den friktion som tillvaron utsätter dem för, kommer sig. Allt från hur folk håller kaffekoppen till gässen vid kallbadet i Malmö kan då ”analyseras”, till allmän förskräckelse för alla – vilket bara utlöser ännu en laddning ”analyserande” tirader.
Psykologi blir därmed ett ämne där bara ett fåtal skiljer ut sig, i det att det tillägnat sig grundläggande begrepp.
Diskussionerna som uppstår, när två, varav ingen förstått vad som menas, inte håller med varandra … ja, de är lindrigt klarläggande.
KBT: idioterna behöver förstå att de inte fattar; det är bara det att idioter inte gör det … fattar.
The Marlboro Man (för neurotiker)
