Kommer till jobbet och är snäll
Ministern upprörs av sextrakasserier
För mer än 25 år stötte jag på en kille, det var mycket med pulver där och titt som tätt satt han inne. Han blev aldrig så lyrisk, som när han talade om Keve Hjelm i Kommer hem och är snäll.
Sen kom TV4 och pundarna började tala om annat. Innan dess hade det i alla falla funnits någon sorts tvekan kring att exploatera människor.
Alla dessa iscensättningar där exploaterade sorger, så om Förintelsen, missbruk … och kvinnors utsatthet, gav publiken “starka” upplevelser. Gränsen mellan att skildra och begå suddades ut för länge sedan. Men det är också en bild, av oss själva.
Nu upprörs man. Det ligger inte så lite komik över det; det har stått längst fram på scenkanten i decennier. Var var du då?
February 16th, 2010 at 2:48 pm
Ja, man undrar, var var dom? Alla som suttit gapande inför föreställning efter föreställning, tokkonsumerat varenda löpsedelsrubrik om gris- och bukmentalitet. Bland Teaterns många drivkrafter må erotiken vara en av grundfundamenten. Vad är det folk rusar till teatern för? Räknerättvisa, lika många repliker till män, till kvinnor? Nä, skulle inte tro det. Men det inre arbetet, för dem som ger sig in där, det verkar inte vara av vacker natur … allting kostar, man betalar?
February 16th, 2010 at 4:57 pm
De har kanske fel. kanske är det inte bättre, ju värre det är.