Att upphöja bisaken till huvudsak

Riksdagen: Vanvårdsersättning till finska krigsbarn

Pyry Niemi ställer en fråga till Maria Larsson om ersättning till finska krigsbarn som vanvårdats i Sverige (Interpellation 2013/14:381). Som så ofta förvärrar Maria Larssons en situation som redan är mer än illa nog.

Hon menar att det svenska samhället inte har ansvar för de övergrepp som förekom, därför att placeringarna av finska krigsbarn var frivilliga.

I dagarna kan vi läsa Niklas Orrenius artikelserie om situationen i Syrien (i skrivande stund har följande publicerats: Bildspecial: Drömmen om SverigeDrömmen om SverigeHon hittar sin torterade pappa och Den långa vägen till Sverige). Jag varken läser, tittar på eller lyssnar till ohyggligheterna och människornas sorg av intresse. Jag gör det trots att jag inte står ut med det, av plikt.

Förhållandena under de finländska krigen var sådana att man först i sen tid orkat ta upp vissa aspekter av det. Du kan läsa om det här DN: Krigets fasor fram i ljuset i Finland och här en finsk  penna på engelska med åtföljande bilder, Anna-Stina Nykänen Helsning Sanomat Too awful an image of war.

Tänk att höra att de kommit över gränsen och höra att de dödar kvinnor och barn … och att de äter människor. Och så skall du fatta ett beslut om vad du skall göra med dina barn. Frivilligt?

*

Vi skall komma ihåg att den ersättningslag som Pyry Niemi talar om har skrivits av just kristdemokraterna. Det är nämligen de som delar regeringsmakten med de övriga allianspartierna.

Det finns flera märkliga inslag i den, men vi skall dröja vid just detta med de så kallat “frivilliga placeringarna.” De finska föräldrar illustrerar kanske ett av resonemangets främsta brister. När människor är så trängda att de lämnar ifrån sig sina barn “frivilligt”, då har vi att göra med allt annat än frivillighet.

I reguljära omhändertaganden har det åtminstone i en nominell mening funnits en process reglerad i lag. De som omhändertagits “frivilligt” har utsatts för ett fullständigt godtycke, skickats bort eller berövats sin familj utan någon som helst prövning reglerad i lag. Naturligtvis finner vi bland dem människor som lämnats bort därför att deras föräldrar befunnit sig i beroendeställning, till byn starke man, till prästen eller en annan auktoritet. Det är också här det blir svårt att skilja på “att få hjälp” och att vara livegen.

*

I frågan om de finska krigsbarnen blir det också tydligt hur politiserad frågan om barn som placerats utanför hemmet blivit. Det finns förmodligen inget annat parti som skulle få för sig att i efterhand normalisera aga så som kristdemokraterna har gjort . (Ersättningslagen, Prop. 2011/12:160, s 21: ” … då ansågs normalt eller i vart fall acceptabelt. Det man kanske först tänker på är … aga …”) Det finns en bakgrund till resonemanget, en alltför bokstavlig tolkning av skriften: “Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.” (Ords.13:24) Barnmisshandel är alltså inte i KD:s tappning under alla omständigheter fel.

Till sist kommer vi till det mest beklämmande draget i Larssons politik i vanvårdsfrågan. I Larssons föreställningsvärld finns det två sorters övergrepp, dem man med ett så missklädsamt leende lämnar därhän och den andra sorten som är så upprörande att den kan föranleda ursäkter och ersättning. Övergreppen som sådana skiljer sig i för sig inte åt alls. Det är samma misshandel och samma våldtäkter.

Skillnaden är en annan, politisk. De enda övergrepp som räknas i Larssons fögderi är de som kan sättas i samband med folkhemspolitik.

Om vi vill att de som faktiskt utsatts för övergrepp under omhändertaganden skall få ett reellt erkännande måste vi alltså få en ny regering. Vårt hopp att de här frågorna skall kunna betraktas ur ett mer medmänskligt än ideologiskt perspektiv står alltså till oppositionen.

1135223084113

Den sorgliga bilden föreställer finska barn som dödas av sovjetiska partisaner i juli 1942.

Det är därför sveket mot de finska barn som behandlades illa här i Sverige blir så mycket värre.

Jag vill passa på att rikta ett tack till Pyry Niemi och Hillevi Larsson för att de lyfter den här frågan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.