Den trettonde

Julia Gillard. Peter Brew-Bewan, National Portrait Gallery

I dag skickar jag en förfrågan till den nytillträdde Jämställdhetsministern Lena Hallengren om ett möte, för att diskutera de frågor som rör omhändertaganden och dess konsekvenser.

Med det ändrar den här bloggen inriktning. Bloggen kommer nu att följa mitt arbete med de frågorna.

*

Varför Julia Gillard?

Julia Gillard har inte bara hållet ett av de mest minnesvärda anförandena om sexism någonsin – se och njut:

Hon har också, som premiärminister, riktat en ursäkt till de kvinnor som tvingats adoptera bort sina barn i Australien.

The Guardian: Australia’s tragic history of forced adoptions – in pictures
National Archives Australia: Overview of forced adoption practices in Australia
Vice: Stolen at Birth: The Painful Legacy of Australia’s Forced Adoption Policy

En liknande ursäkt riktades till kvinnor på Irland av deras konservativa premiärminister Enda Kenny (BBC – Magdalene laundries: Irish Prime Minister issues apology) I filmen Philomena berättas om en av de kvinnorna. Filmen skildrar för övrigt den vidriga medelklass-cynism som omger de här frågorna.

Det märkliga med både Gillards och Kennys tal, är den medmänsklighet och medkänsla som är så tydlig i deras tal. Något liknande har aldrig förekommit här i Sverige.

Det är svårt att föreställa sig någon grupp, som är mer osynliggjord, än de mödrar som berövats sina barn genom omhändertaganden.

Det är bara en av många (många) frågor, där 2000-talets socialpolitik, dröjer kvar i förra århundradet.

Gillards tal till de kvinnor som drabbats av Australiens socialpolitik:

Man hoppas naturligtvis att Lena Hallengrens tillträde som Barn- och jämställdhetsminister innebär att en ny era inleds. En era av modern och kraftfull social- och jämställdhetspolitik.