Name & shame

På bilden: Jesscia Chastain i filmen The Tree of Life.

De avslöjanden som görs genom #meeto (om övergrepp i allmänhet) och #tystnadtagning (om skådespelare i synnerhet), får väl ändå sägas vara offentliga hemligheter.

Det märks, inte bara för att det är halv-offentligt, därför att begå, att utsättas för och att blunda för sådant, gör något med människor. Likt alla andra sammanhang, är förövarna , offren fler och de vittnen som bara tittar på flest. Det märks därför att de , fler och flest, påverkas av det gör, drabbas av eller blundar för. Om de blir bättre människor? Tveksamt.

Det märks , därför att så mycket som produceras, både journalistiskt och gestaltande, är så plågsamt ointressant – och ofta lika genomskinligt. Det spelar ingen roll om grisen citerar Shakespeare eller Judith Butler, det hörs ändå så tydligt. Det den säger är: “Nöff.” 

Men, man kan lära sig något av historien. Under ett tiotal år pågick en process som “gjorde upp med” liknande övergrepp, som inträffat i svenska barn- och fosterhem. Ett bärande tema – en förutsättning – var att ingen förövare skulle kunna drabbas av efterräkningar. Därför stiftades en lag, där man uttryckligen hotade de drabbade med åtal (s .17), om de gav offentlighet åt förövarnas identitet.

Det är självfallet att “uppgörelsen” inte ledde till någonting (Sydsvenskan: Larmet: Gruppvåldtäkter och drogmissbruk på flera HVB-hem i Malmö – barn akutflyttas).

Så länge man pratar om “profilen”, “geniet” och “den uppburne skådespelaren”, kommer inget förändras.

Name and shame. 

För vuxna

Det mesta som har med Ryssland att göra är enormt: geografin, förtrycket, dödstalen, tillgångarna, fylleriet. Ibland stiger människor fram där, som vars personligheter är lika storslagna, som landet är.

PBS intervju med Yevgenia Albats, är lika omskakande, som den är klargörande. Det har, förstås, ett pris att bära en sådan börda, som den kunskapen innebär. Det är just därför så många ägnar sig åt trivialiteter.

Hur som helst, är PBS Frontlines program Putins Revenge och bakgrundsmaterial The Putin Files, verkligen journalistik för vuxna. En välsignelse i denna tid av snuttar och tuttar.

Im Anfang war die Tat!

Demonstrationer i Göteborg; gladare kan ingen vara. 

Goethe ligger nedpackad i en låda. Bildning, allmän eller annan, har ju förlorat sin mening. Citatet i rubriken är från orginaltexten av Goethes Faust. Heinrich Faust, textens huvudperson, funderar på hur hur Johannesevangeliets inledning skall översättas. I 1917 års översättning skriver man: “I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” (Joh. 1:1)

Victor Rydberg översätter: “… och skriver trygg: »i förstone var dåd»!” Översättningen förlorar den bestämda artikeln; “dådet” har något mer bestämt över sig. Man kan kanske kosta på sig iakttagelsen, att det är en poet som detroniserar ordets betydelse.

Här behöver inte de senaste decenniernas rapportering och debatt upprepas. Polis och rättsvårdande myndigheter uppvisar en heltäckande oförmåga att stävja hatbrott. När Polisen uttalar sig, t.ex. i samband med Almedalen eller demonstrationerna i Göteborg, framgår att de har en annan verklighetsuppfattning, än den vetenskapen har.

Vetenskapens uppfattning är lätt att sammanfatta. Den påstår att det finns  ett samband mellan att man uttrycker hat och hatbrott. Det kan tyckas lite för självklart, för att väsnas om det. Men, som vi ser, det är det inte.

Den här sajten kan få vara ett exempel på vetenskap: Bilders makt. Det handlar alltså inte om åsikter. Det handlar om fakta.

När Polisen underlåter att beivra hatbrott och hävdar antidemokratiska gruppers rätt att demonstrera, så är det ett ställningstagande.

Justitieministern, Morgan Johansson, skriver via Facebook (sic!): “Svensk polis gör mig stolt idag.”

Dådet talar tydligare än ordet.

Veckans rebell

Rubrikerna skria om att Dylan kan ha plagierat; som här:  http://www.dn.se/kultur-noje/bob-dylan-kan-ha-snott-delar-av-nobeltalet-fran-en-laxhjalpssajt/

Här kan i stort sett bara en av två saker ha hänt.

Bob Dylan with son Jesse Dylan, Byrdcliffe home, Woodstock, NY, 1968. Photo By ©Elliott Landy, LandyVision Inc.
  1. Real media producerar fejk news.
  2. Dylan visar fingret åt ett skitnödigt etablissemang.

Oavsett vilket, har jag samma åsikt, om alla inblandade – t.ex. att Sara Danius är riktigt trevligt att se och höra på.

STOCKHOLM 20161220 – från Sara Danius blogg. 
Sara Stridsberg blir invald i Svenska Akademien.
Foto: Henrik Montgomery / TT / kod 10060