Texter

Under den här sidan samlas texter som publicerats av PH Bartoldsson på annat håll.

Det ämne som jag i regel skriver om är förhållandena för dem som är eller har varit i barn- eller fosterhem. Det innebär att man i stort sett är utestängd från mainstream media.

Det finns flera anledningar till det.

Ett omhändertagande innebär ofta invändningar. Vederbörande protesterar redan som barn eller senare som vuxen. Det finns ofta mycket goda skäl till de invändningarna, som att omhändertagandet är dåligt underbyggt eller att det nya hemmet har brister. Man bemöter inte de invändningarna utan avfärdar den som gör dem som mindre vetande.

Det finns några grupper som anammat det synsättet, de fördomarna, mer än andra.

De första är förstås människor i yrken men social och psykiatrisk inriktning. De har ofta olidligt nedsättande utgångspunkter.

De andra är vetenskapligt orienterade människor. Vetenskapens roll i det här sammanhangen blir i sina värsta stunder så kolonial att man kan förväxla det med en sorts boskapsskötsel. De människor som berörs av vetenskapen blir helt objektifierade, man nekas helt röst – eller ges bara röst om de gjorts helt beroende eller förmedlad av någon annan. En udda konsekvens är att företrädare i regel har en svada som talar om makt, empowerment, jämlikhet i skönklingande tonarter, men ofta är oförmögen att rada upp två meningar utan att komma till nedsättande omdömen och rent maktspråk. Det finns undantag. Men de är för få.

Ytterligare en grupp är förstås de som begått brott mot eller medansvariga till det brott som begåtts av omhändertagna barn, som närmast som en ryggmärgsreflex rättfärdigar sig själva genom att tala nedsättande om dessa brottsoffer.

Till sist är det då media, som i regel bara kan tillåta oss som varit på barnhem att komma till tals, förutsatt att vi förnedrar oss själva i offentligheten. Det hör till ordningen att redaktörer blir ordentligt blanka i ögonen och får riktiga svårigheter att följa med, om det omnämns något annat, ett faktaunderlag, förövare av dessa brott, eller liknande. Det är så självklart att vi saknar intellektuellt liv, att det närmast uppfattas som en kränkning att ha det.

Man kan med fördel läsa texter om afrikaner från förra sekelskiftet, för att orientera sig i dessa sätt att se på sina medmänniskor.

En konsekvens detta oinformerade sätt att se, är att man har en rätt god uppfattning om hur den Katolska kyrkan i flera länder, har försökt sopa de problem de har haft med övergrepp mot barn under mattan, därför det sammanfaller med våra fördomar om katoliker och troende.  På samma sätt är helt omedvetna om att den kristdemokratiska hanteringen av problemet har varit att just sopa problemen under mattan, därför det går inte att förena den insikten med våra fördomar om de drabbade.

Det är därför ofta inte värt besväret att skicka in en text eller debattartikel.

Här ligger i alla fall några texter som i regel handlar om barnhem och upprättelse.