Rotherham

anti-child-sexual-abuse-hands-small-41764

Under hösten har (ännu) en skandal avslöjats som har med övergrepp mot barn att göra.

Det är i staden den engelska staden Rotherham. Trots medial bevakning och anmälningar har man blundat för problemet.

Här har 1400 barn utsatts för övergrepp. Det lär oss att det otänkbara faktiskt kan hända.

BBC Rotherham abuse scandal: key dates

Ny hemsida

Nu kommer den här hemsidan i ännu en ny upplaga.

En hel del av materialet består. Prestanda har förbättrats och jag hoppas att sajten blivit lite mer överskådlig, lättläst och mer lättillgänglig.

Att upphöja bisaken till huvudsak

Riksdagen: Vanvårdsersättning till finska krigsbarn

Pyry Niemi ställer en fråga till Maria Larsson om ersättning till finska krigsbarn som vanvårdats i Sverige (Interpellation 2013/14:381). Som så ofta förvärrar Maria Larssons en situation som redan är mer än illa nog.

Hon menar att det svenska samhället inte har ansvar för de övergrepp som förekom, därför att placeringarna av finska krigsbarn var frivilliga.

I dagarna kan vi läsa Niklas Orrenius artikelserie om situationen i Syrien (i skrivande stund har följande publicerats: Bildspecial: Drömmen om SverigeDrömmen om SverigeHon hittar sin torterade pappa och Den långa vägen till Sverige). Jag varken läser, tittar på eller lyssnar till ohyggligheterna och människornas sorg av intresse. Jag gör det trots att jag inte står ut med det, av plikt.

Förhållandena under de finländska krigen var sådana att man först i sen tid orkat ta upp vissa aspekter av det. Du kan läsa om det här DN: Krigets fasor fram i ljuset i Finland och här en finsk  penna på engelska med åtföljande bilder, Anna-Stina Nykänen Helsning Sanomat Too awful an image of war.

Tänk att höra att de kommit över gränsen och höra att de dödar kvinnor och barn … och att de äter människor. Och så skall du fatta ett beslut om vad du skall göra med dina barn. Frivilligt?

*

Vi skall komma ihåg att den ersättningslag som Pyry Niemi talar om har skrivits av just kristdemokraterna. Det är nämligen de som delar regeringsmakten med de övriga allianspartierna.

Det finns flera märkliga inslag i den, men vi skall dröja vid just detta med de så kallat ”frivilliga placeringarna.” De finska föräldrar illustrerar kanske ett av resonemangets främsta brister. När människor är så trängda att de lämnar ifrån sig sina barn ”frivilligt”, då har vi att göra med allt annat än frivillighet.

I reguljära omhändertaganden har det åtminstone i en nominell mening funnits en process reglerad i lag. De som omhändertagits ”frivilligt” har utsatts för ett fullständigt godtycke, skickats bort eller berövats sin familj utan någon som helst prövning reglerad i lag. Naturligtvis finner vi bland dem människor som lämnats bort därför att deras föräldrar befunnit sig i beroendeställning, till byn starke man, till prästen eller en annan auktoritet. Det är också här det blir svårt att skilja på ”att få hjälp” och att vara livegen.

*

I frågan om de finska krigsbarnen blir det också tydligt hur politiserad frågan om barn som placerats utanför hemmet blivit. Det finns förmodligen inget annat parti som skulle få för sig att i efterhand normalisera aga så som kristdemokraterna har gjort . (Ersättningslagen, Prop. 2011/12:160, s 21: ” … då ansågs normalt eller i vart fall acceptabelt. Det man kanske först tänker på är … aga …”) Det finns en bakgrund till resonemanget, en alltför bokstavlig tolkning av skriften: ”Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.” (Ords.13:24) Barnmisshandel är alltså inte i KD:s tappning under alla omständigheter fel.

Till sist kommer vi till det mest beklämmande draget i Larssons politik i vanvårdsfrågan. I Larssons föreställningsvärld finns det två sorters övergrepp, dem man med ett så missklädsamt leende lämnar därhän och den andra sorten som är så upprörande att den kan föranleda ursäkter och ersättning. Övergreppen som sådana skiljer sig i för sig inte åt alls. Det är samma misshandel och samma våldtäkter.

Skillnaden är en annan, politisk. De enda övergrepp som räknas i Larssons fögderi är de som kan sättas i samband med folkhemspolitik.

Om vi vill att de som faktiskt utsatts för övergrepp under omhändertaganden skall få ett reellt erkännande måste vi alltså få en ny regering. Vårt hopp att de här frågorna skall kunna betraktas ur ett mer medmänskligt än ideologiskt perspektiv står alltså till oppositionen.

1135223084113

Den sorgliga bilden föreställer finska barn som dödas av sovjetiska partisaner i juli 1942.

Det är därför sveket mot de finska barn som behandlades illa här i Sverige blir så mycket värre.

Jag vill passa på att rikta ett tack till Pyry Niemi och Hillevi Larsson för att de lyfter den här frågan.

Kort om målet

Soraya Post skriver  en artikel och Jim Rickard Hartman, Rolf Karlsson, Peter Lindberg tillsammans med Britt-Inger Lundqvist i en annan, om de sidor av den romska vitboken som blev ”över”.

Symboler är viktiga. Det hade förstås varit viktigt att fler ministrar än Erik Ullenhag kom till manifestationen i samband med att vitboken presenterades. Det är märkligt, för det hade räckt med att ställa in skorna, för att göra mer än man brukar göra, göra mer än ingenting.

Jag tror tyvärr att de resande kan vara de resande kan var de som utsatts för ett mer massivt assimilations(för-)tryck än någon annan grupp i Sverige. Om jag har förstått det rätt försöker de nu hittat tillbaka till sin särart – ungefär som kelter åter lär sig gäliska. Det är något annat än att bevara den särart man ännu har i behåll.

Vårt samhälle hyllar mångfalden, men har ändå ännu svårt att ta till sig en av våra äldsta etniska minoriteter. Det är udda. Det är talande.

Soraya Post skriver för våra romer i Feministiskt perspektiv: Vitboken handlar om oss alla

Jim Rickard Hartman, Rolf Karlsson, Peter Lindberg tillsammans med Britt-Inger Lundqvist skriver för våra resande i Aftonbladet: Erkänn oss resande som ett eget folk

Två mandatperioder för att komma kort om målet. Det är inte riktigt bra.

Travellers_Decorated_Caravan_(6136023633)

 

Den fina bilden av irländska resande kommer från Wikipedia.

the_fureys

Bridget och Paddy Furey tillsammans med sina barn, Loghrea. Foto: Alen MacWeeney

cellophane

Foto: Alen MacWeeney

 

Om barnhem och rättigheter

Philomena & Judy

Den här bloggen har tidigare tillägnats allt och inget. I fortsättningen kommer den att handla om barnhem i synnerhet och olika gruppers rättigheter i allmänhet.

Det första inlägget skall handla om Philomena Lee och filmen om henne och hennes son, som heter Philomena (mer om samma film på Wikipedia Philomena (film)).

Det är en mycket njutbar film och det är befriande att se en film som handlar om kvinnofientlighet och övergrepp mot barn, som handlar om hur människor har det, människornas villkor och inte bara snaskar mellan benen på utsatta. Trots att de här frågorna nu varit på dagordningen fattas mycket i vår egen skildring. Här finns inga skildringar på motsvarande nivå, faktiskt ingen skildring av den ondska som ligger bakom brotten och till sist ingen skildring av föräldrarnas förluster.

Den nonchalans inför de föräldrar som förlorat sina barn i omhändertaganden i Sverige som Kristdemokraterna visat, gör det omöjligt för mig att ens börja ta deras familjepolitik på allvar. Om den inte gäller Guds barn, vem gäller den då?

 

article-2519388-19DE3A7C00000578-440_634x423

 

På bilden Philomena Lee och Jude Dench som porträtterar henne i filmen. (Bilden har ”lånats” från The Daily Mail: Woman whose search for her son inspired the film Philomena slams U.S. critic for branding movie ‘anti-Catholic and anti-Republican’)