Jag läser kommenterar till att Boris Johnson blir premiärminister i Storbritannien. De som tänker som jag är chockade, förtvivlade, om inte också rasande.
Det är lätt att hitta fel på Johnson. Det är rätt mycket svårare att hitta någon alternativ som är bättre än populisterna – här eller där. Att X eller Y är rasist och trickster, är inget argument, tvärt om. Om man vill vinna mot de här typerna, så måste man ha något bättre att erbjuda.
Jag försöker hålla mig ifrån den här sortens nyheter – det stinker ju lång väg. Men, nu har Trump och Löfven talats vid; häktning har blivit en internationell incident. Då får man ju försöka sätta sig in i saken. Och det ser då ut så här:
Tänk så mycket blaj-blaj, vi har fått stå ut med om det här. Löfven kan ju bara tala om för Trump, att det där är olagligt, både i Sverige och USA. Det är ju hela saken.
Jag vet inte riktigt hur man hackar i sig Jenny Nordlanders inslag om TV-dokumentären Leaving Neverland i SVT:s Morgonstudion.
Vad är det som gör Nordlander så glad? Förstår hon vad hon pratar om? Vad handlar det om? Vem riktar det sig till? Hon arbetar tydligen på ett nöjesfält där allt är ett flabb.
Tina Mehrafzoon är inte bättre, men har tyvärr fått fatt på ordet “överlevare” … som hon påstår pratar kärleksfullt om minnen av Jackson. Orka.
Om någon undrar var de kommer ifrån; de som gör round house kicks, ställer upp installationer med duschar och slabbar i sig sockervadd i Auschwitz … look no more.
Nordlander har tydligen drabbats av hat och hot (Intervjun som förändrade chefredaktörens liv – Nöjesguiden gör hat-nummer: ”Vill belysa den strukturella rasismen”). Det är svårt att bli förvånad över det. Och hur vill hon att vi skall se på det? Med ett flabb?
I ett nyligt inslag i ett TV-program om medier, får vi veta vad Jan Helin, Helle Klein, Jan Scherman och Eva Hamilton tycker om viktiga saker.
Fönster mot medievärlden
Säsong 2 – Medieskuggor och mäktiga aktörer
Mångfalden begränsar sig till några enstaka röster, ett decennium efter ett annat. Det är lika outhärdligt, som det är ofattbart.
I en serie program, I ROVDJURENS SPÅR, berättar Anders Lundin att han tycker om rovdjur och tycker att det finns plats för dem … där någon annan bor.
I ett program på radions Kaliber, De svenska tjuvjägarna, berättar man om illegal rovdjursjakt. Åklagaren Åse Schoults beskriver förövarna som “frustrerade människor som projicerar frustrationen på våra rovdjur.”
Att omyndigförklara människor som inte trivs med kolonialt förtryck, är en så genomlyst härskarteknik, att det inte borde kunna förekomma.
Men här går det bra, därför i medienaveln är man inte bara distanserad från de människor man skildrar, man är lika distanserad från den värdegrund man tror sig upprätthålla.
BBC – Swedish outcry as pregnant woman dragged off train
It’s not like your are surprised, if your from these parts. The romantic ideas among liberal Anglo-Saxons about the Scandinavian Welfare State, doesn’t take into account, that Sweden has handled all forms of racism by denial, form the Second World War until today.
In the report Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden, mind-boggling figures on unemployment, among people of African extraction in Sweden, are presented. Look at page 43.
I’d be very surprised if anyone has realized the symbolism, in throwing a black woman of a public transport, here in Sweden.
Det viktigaste med det som kom fram under #metoo, var väl ändå, att det finns stora brister i vår jämställdhet. Maktens självförhärligande fantasier kom inte den enkla människan till del. Tvärt om. Hon, skulle det visa sig, var skyddslös.
I det ljuset var regeringens satsning löjeväckande. 120 miljoner för att få rätsida på ett nationellt fiasko.
Vad säger nu jämställdhetsministern i den feministiska regeringen? Hon säger ingenting.
“SVT har sökt ansvarig minister Lena Hallengren, som avböjt att svara på våra frågor om Metoo-satsningen.”
SVT, Anders Olsson efter hovrättsdomen: Akademien har ett ansvar
Anders Olsson har tänkt till. Förmodligen har någon stimulerat honom i den änden.
För övrigt anser jag att Olssons sufflör bör anställas på heltid.
https://www.svtplay.se/video/20257522/det-slutna-sallskapet
Christian Catomeris och Knut Kainz Rognerud har gjort en befriande enkel men tänkvärd dokumentär, Det slutna sällskapet, om den Svenska akademien.
Ebba Witt-Brattström kan efterhand tillstå, att somt inte var så lyckat. Det är, hur man än ser det, bättre än att inte förmå det. Allt är inte förlorat.
Akademien bryter tystnad: ”Har ingen koppling till oss”
Akademien har splittrats. Nobelstiftelsen har stoppat litteraturpriset. Allt på grund av det som avslöjats kring Arnault. Men Olsson tycker inte att det har någon koppling till akademien. Du milde Matilda!
Peter Englund: Min hustru blev varnad för Kulturprofilen
Englund håller stilen, så som i:
“Det är inte så att jag behöver Akademien.”
och:
“– Jag tror att den (Akademien) kan repa sig, men att det i sådana fall kommer att ta väldigt lång tid. Jag håller nog fast vid att det kan ta tio år. Jag kan hänvisa till mottot för min bok ‘1918’, ‘En skog tar hundra år att växa upp, men brinner ned på en natt’.”