Ersättning för vanvård ofta kränkande process

När du nu söker en ersättning från ersättningsnämnden är det rätt mycket du behöver tänka på. Du måste vara försiktig med vad du säger eller skriver om de som slagit, missbrukat, kladdat på eller våldtagit dig. Ingen av dem kommer att bli åtalade, men du kan bli åtalad för förtal. Orkar du med ett sådant åtal?

Många av oss som har varit på barnhem har närt ett hopp om att återfå något av vår mänskliga värdighet. Ett fullt erkännande av de brott som har begåtts mot oss, genom en skälig ersättning, har för många varit en oavvislig del av det.

Så kommer det tyvärr inte att bli.

När du nu söker en ersättning från ersättningsnämnden är det rätt mycket du behöver tänka på. Man har gjort så många undantag.

Du måste vara försiktig med vad du säger eller skriver om de som slagit, missbrukat, kladdat på eller våldtagit dig. Ingen av dem kommer att bli åtalade, men du kan bli åtalad för förtal. Orkar du med ett sådant åtal?

Normala föräldrar kommer inte undan sitt föräldraansvar, här är det du som skall bevisa att det är samhället som har haft föräldraansvaret. Orkar du med att du blir utan ersättning, för att man har raderat din historia?

Om du adopterats av dina fosterföräldrar, spelar det ingen roll vad de gjorde dessförinnan, det blir inget. Orkar du med det beskedet?

Övergreppet måste ha skett i ”nära samband med vården.” Du kan alltså ha utsatts för mycket grova övergrepp, ”vid sidan av vården” utan att det blir något. Orkar du med det beskedet?

Vi som varit omhändertagna har ofta mycket lätt att se när ett omhändertaget barn utsätts för någon sorts fuffens. Men det är inte dina surt förvärvade erfarenheter som gäller för bedömningen. Det är vad medel- och överklass kunnat förmå sig att tro. De anses ”ha tagit ansvar” om de inget sett och inget förstått och du blir utan hur illa det än har varit. Kan du ta det beskedet?

Du som tvingats arbeta för någon snobb med hästar eller en bonde på dekis, kan du ta beskedet att slavarbetet anses ha varit ”normalt.”

Du som har placerats hos vansinniga missbrukare och psykiskt sjuka, och som ändå har överlevt den mardrömmen, kan du ta beskedet att det inte anses vara ett övergrepp?

Du som är ”privatplacerad” utan lagliga beslut, kan du ta beskedet att du ställs utanför lagen vad det gäller övergreppen du utsattes för också?

Du som har skulder, för att du aldrig fick lära dig att läsa riktigt t.ex., klarar du av att få ersättningen, men att den blir utmätt innan du ens får se pengarna?

Du som utsatts för medicinska övergrepp. Kan du ta beskedet att det där de gjorde med dig, inte räknas som ett övergrepp?

Alla ni som förolämpades och fick stryk dagligen, kan ni ta beskedet att en nämnd sammansatt av en överklass – som förmodligen aldrig gått en enda dag utan mat, aldrig gömt undan ett enda hål i kläderna, aldrig tvingats gå med en obehandlad sjukdom eller gömt undan en fraktur i så välgrundad rädsla – säger att det inte är allvarligt nog? Kan du ta det?

Ingen skall säga till dig – för det har redan för många gjort – vad du skall tänka, känna, hoppas eller göra.

Men, nu när du själv skall fatta beslut om du skall lämna in en ansökan om ersättning eller ej, vill jag bara be dig om en sak. Försök att föreställa dig att det kan bli en besvikelse.

Det har varit så många besked, som gjort så många av oss så väldigt illa. Det kan vara bättre att gå till sin grav, utan att bli förödmjukad igen, utan Larssons silverpengar, utan att ha lurats att tigga. Det kan vara bättre att dö med ryggen rak, än nere på knä.

Var rädd om dig själv.

***

Publicerat på Newsmill 2013-01-03.